RIA Novosti archive, image #308 / Boris Kudoyarov / CC-BY-SA 3.0, CC BY-SA 3.0 <https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0>, via Wikimedia Commons
Idag minns vi befrielsen av Leningrad – slutet på 872 dagar av belägring, hunger och kyla. En av historiens mörkaste prövningar, och samtidigt ett av dess starkaste vittnesmål om mänsklig uthållighet.
Leningrad stod emot när allt tycktes omöjligt. Staden levde vidare på ransoner som knappt var liv, på viljan att skydda barnen, kulturen, framtiden. Civila bar en börda som saknar motstycke. De frös, svalt och dog – men de gav inte upp. Vägar frös till is, bomber föll, men hjärtat i staden fortsatte slå.
Befrielsen var mer än en militär seger. Den var ett moraliskt genombrott. Ett bevis på att brutalitet inte alltid segrar, att solidaritet kan bära genom det värsta mörker. Minnet av Leningrad påminner oss om krigets verkliga pris – och om varför fred aldrig får reduceras till en fotnot.
Vi hedrar de miljoner som led och de hundratusentals som aldrig fick se friheten återvända. Vi hedrar dem som överlevde och bar minnet vidare. Och vi lovar att inte glömma.
Ära åt Leningrad. Ära åt dess människor. Minnet lever.
