Tal på Segerdagen 9 maj

Ett 50-tal människor samlades på Odenplan för att fira den 9 maj. Talare var bl.a. Mario Sousa (t h ovan), Ann-Christin Kristiansson och Christian Pavon (t v ovan).

Ann-Christin, präst i Svenska kyrkan, berättade hur hon kritiserats för att vara "ryssvän" och upptäckt att hon faktiskt var det. Hon prisade Svensk-ryska vänskapsföreningen för dess arbete och välsignade mötesdeltagarna.

Här följer Christians tal (flera kommer):
Det är kul att se att i alla fall en del personer tagit sig till Odenplan idag på en fredag-kväll för att hylla segern över Nazismen. Den 9 maj 1945 är länge sedan nu och många tycks anse att det inte finns någon anledning att fira den. Men det tycker vi! För segerdagen över Nazismen och Fascismen var inte enbart en militär seger utan även en seger för vetenskapen, jämställdheten och det vanliga folket som Sovjet kämpade för att de skulle få  det bättre.

En mycket stor del av de ekonomiska reformerna, vetenskapliga landvinningarna och kvinnorättsrörelsen kom ifrån Sovjet och Sovjets ambitioner smittade även av sig på stora delar av väst, som kände sig tvingande och nödgade att införa dessa reformer på grund av rädslan för en folklig resning. Västliga historiker påstår ofta att reformer som allmän rösträtt, allmännyttan och kvinnors rättigheter, enbart skedde av sig själv på grund av en kollektiv folklig resning och på grund av att den västliga makten ville tillmötesgå dess medborgare.

Fel! Det var på grund av Sovjets politik som visade sig att ett enat folk är oövervinnerligt och att utsugande och utnyttjande kan gynna sig tillfälligt men inte i längden!

Ryssland och Sovjets seger i andra världskriget påbörjade också en era av enorm vetenskaplig innovation som var först med att sätta en människa i rymden och med många vetenskapliga framsteg inom att allt ifrån cancerforskning till kärnkraft och det mesta däremellan.

Sovjets avgörande roll i segern över Nazismen är dock någonting som västvärlden idag medvetet tycks ha glömt bort. Man vill inte erkänna att Sovjet var de som hindrade Hitlertyskland från att utvidga sig över hela Europa och vad ett sådant styre skulle ha lett till i längden.

En till sak som västvärlden kollektivt tycks ha glömt är att man stöttade Nazityskland under en lång tid och att man enbart slutade med det när Hitler blev så galen att det blev omöjligt att låta honom hållas ostört.

Sovjets kritiseras ofta för att påstås ha varit antidemokratiskt men utan Sovjets insatser under andra världskriget så hade vi kanske inte ens levt i demokratiska länder idag!

Om man dock tittar på försvaret av nazisterna i Ukraina så blir det tydligt att västvärlden återigen försvarar Nazismen och att hatet emot Sovjetunionen och det som Sovjet försökte åstadkomma nu har gått i ärv och även riktar sig emot den ryska federationen av idag.

Det kan nästan tyckas som om västvärlden beklagar att Sovjet besegrade Nazismen och att man tycks klandra Sovjet för det, snarare än att visa tacksamhet!

Västvärldens hycklande går till och med så långt att man förser Ukrainska grova Nazistiska och övriga högerextrema grupper med så mycket vapen att de i framtiden kan användas till att bilda egna arméer, allt i det desperata hoppet om att man ska försöka krossa Ryssland!

Men Ukrainas företrädare Volodymir Zelensky spelar på sista versen och även det anhang av kriminella element som han omger sig med.

Ryssland kommer segra emot mörkermännen även denna gång och den storartade ryska kulturen kommer överleva! Länge leve Ryssland och länge leve er som vill ha goda och sunda relationer mellan Sverige och Ryssland!

Mario Sousa:

Idag firar vi Sovjetunionens stora seger över Nazityskland för 80 års sedan.

Den 9 maj 1945 kapitulerade Nazityskland villkorslöst i Berlin, en seger som firades av folket över hela världen. I Moskva firades segern med en salut av 30 kanonsalvor avfyrade av 1000 kanoner.

Det var en salut för folkets seger över nazismen och till heder för den sovjetiska armén, flottan och flyget för deras hjältemodiga kamp.

Sovjetunionen invaderades den 22 juni 1941, av den största invasionsarmén i mänsklighetens historia med över 5 miljoner soldater som var den största och för sin tid bäst utrustade armén i världen. Sovjetunionens hjälteseger över denna armé är av motsvarande storhet.

Med Sovjetunionens seger försvann nazismen som världsmakt och världens folk kunde andas ut.

Det borde vara en självklarhet att de sovjetiska folken, alla tidigare sovjetrepubliker och speciellt Ryssland ska ha en hedersplats vid åminnelsen av andra världskriget och firandet av krigsslutet.

Men så är det inte. Västvärlden vill inte lämna plats åt sympatier för Sovjetunionen som visade sig så överlägset och kunde besegra Nazityskland och dess allierade.

Västvärldens ledare i USA, EU och England försöker utplåna eller förringa sanningen om Sovjetunionens roll i nazismens nederlag.

De vill få oss att glömma att i juni 1941 lydde alla länder i Europa under nazismens militära makt, Nazityskland hade makt över 300 miljoner människor i Europa, hela Europa arbetade åt den nazistiska armén som sågs som oövervinnelig.

Det gjorde Sovjetunionen slut på.

Frankrike som var Europas andra stora militärmakt föll för nazistarméerna på 5 veckor. Nazisterna och väst trodde att Sovjetunionen skulle gå samma öde på 8 veckor.

Tänk vad de bedrog sig.

Myten om de oövervinneliga nazistarméerna tog slut i slaget om Moskva där nazisterna 1942 fick ett förödande nederlag och var tvungna att i panik snabbt dra sig tillbaka hundratals kilometer. De gjorde aldrig ett nytt försök att erövra Moskva.

Med segern i Moskva visade Sovjetunionen världen att det gick att besegra Nazityskland, att den nazityska armén inte var oövervinnelig. Folken i de naziockuperade länderna i Europa fick nytt hopp om befrielse. Hela den antifascistiska världen hyllade den sovjetiska armén.

USA-generalen Douglas MacArthur som kommenderade de amerikanska trupperna i Stilla havet, skrev om den sovjetiska segern i Moskva att det var ”historiens största militära bedrift.”

Nazisternas nederlag i Moskva var stor, men än värre blev deras nederlag i Stalingrad.

Nazisternas attack mot Stalingrad startade i juli 1942 men redan i november blev nazisterna omringade av de sovjetiska trupperna. Det var början på slutet.

I februari 1943 var de fascistiska arméerna totalt besegrade. 300 tusen soldater i nazisternas tjänst kapitulerade för Sovjetunionen, bland andra den tyska fältmarskalken Von Paulus och 24 generaler. I Tyskland utlöste Hitler en tre dagars landssorg.

USA:s president Roosevelt skrev om ”vår beundran för Stalingrads försvarare vilkas mod, själsstyrka och hängivenhet för alltid kommer att inspirera alla fria människors”.

Den sovjetiska Segern i Stalingrad blev en vändning i kriget.

Ordet ”Stalingrad” gick från mun till mun världen över som en paroll för motstånd, för seger över nazismen.

Kampen mot nazismen fortsatt med befrielse av Kursk och många andra städer och byar.

I februari 1944 blev Leningrad efter 900 dagar av mycket stort lidande äntligen totalt befriat från den nazistiska inringningen.

Med sina liv som insats fortsatt den sovjetiska armén kampen för att befria Europa från nazismen.

Låt oss aldrig glömma att över en miljon sovjetiska soldater gav sina liv för att besegra nazismen i främmande länder i Europa.

i vintern 1945 kom den sovjetiska armén till slut fram till nazisternas sista fäste, Berlin.

Den 14 april skrev Hitler att ” Berlin kommer att förbli tyskt”.

Men verkligheten blev helt annorlunda, innan aprilmånadens slut var nazisternas nederlag total.

30 april begick Hitler självmord och 2:a maj kapitulerade Berlin för den sovjetiska armén.

Nazismen var nedslagen, vägen till liv var åter öppen för hela världen.

Världens folk jublade över den sovjetiska segern. Det var fest och jubel överallt i världen.

Även så här i Stockholm. Men alla jublade inte. Inte storkapitalet. Storkapitalet i Europa hade lierat sig med Hitler, de tjänade pengar på Hitler och nazismen. De deltog inte i jublet över den sovjetiska segern och nazismens kapitulation.

Så också här i Sverige. Folket jublade på Stockholms gator, överklassen grät.

Här gräts det floder av tårar på överklassens villor och palatsen. Här i Sverige var den överklassen som styrde landet en samling nazistsympatisörer.

Denna sanning ska inte glömmas.

Och de som grät mest var Wallenbergarna som byggde vapenfabriker åt Hitler i Nazityskland och fick betalt av Hitler med guld stulen av judarna och av länderna i Europa ockuperade av nazisterna.

Och i första led gick den svenska överbefälhavaren Olof Thörnell som förslog den svenska regeringen att Sverige skulle gå med i kriget på Nazityskland sida mot Sovjetunionen.

Låt oss inte glömma det.

Tiden för andra världskriget var en mycket mörk tid i Sveriges historia.

Den svenska säkerhetspolisen registrerade över 60.000 svenska antifascister, de fascistiska organisationerna i Sverige registrerade tusentals svenska judar och den svenska armé satt upp 26 politiska fångläger där 27.000 unga svenska antifascister spärrades in.

Låt oss aldrig glömma det!

Och när man idag får höra hur det samlas för att fira den så kallade europadagen får man en känsla att denna mörka tid i Sveriges historia har kommit tillbaka.

De samlas för att hetsa mot Ryssland, de samlas och hetsar för ett nytt krig mot Ryssland. Men vi säger nej!

Och oss som vill ha alliansfrihet och fred och speciellt fred med Ryssland kallar de för säkerhetsrisker. Men det är vi som säger nej till krig som har svenska folket på vår sida.

Fredsvänner!

Nazisternas förstörelse och barbari i Sovjetunionen är bortom all förståelse. Men trots massmord på nära 30 miljoner människor, trots de tusentals plundrade och utbrända byarna och städerna, trots de tiotusentals plundrade och utbrända fabrikerna och kollektivjordbruken, trots allt detta, kunde nazisterna aldrig kuva människorna i Sovjetunionen och aldrig krossa dess enighet kring den sovjetiska regeringen.

Fredsvänner!

Sovjetunionen var nyckeln till nazisternas världsherravälde, men den nyckeln fick aldrig nazisterna. Sovjetunionen gjorde slut på nazisterna och räddade mänskligheten från nazismens barbari.

Leve Sovjetunionen, leve kampen mot nazismen.

Leve freden! Nej till krig mot Ryssland!