Sök:

fredag 7 oktober 2016

Minnesmöte nu på söndag 6/11 kl 14. Välkommen!



7 november är det 75 år sedan den legendariska paraden i Moskva, mitt under tyskarnas försök att inta huvudstaden. Svensk-ryska vänskapsföreningen inbjuder till ett minnesmöte söndag 6 november kl 14.00. Adress: Grönviksvägen 113. T-bana till Alvik och därifrån Nockebybanan 12 till Höglandstorget och sedan är det ca 800 meter att gå.
Vi avslutar programmet med en gemensam middag.


Parwin Geschwind ger bakgrunden till dagen som kommer att
uppmärksammas över hela Ryssland:

Vänner, kamrater, bröder och systrar, kom och hedra tillsammans med oss minnet av försvaret av Moskva och den legendariska paraden 7 november 1941.

Nazityskland anföll tidigt på morgonen den 22 juni 1941 Sovjetunionen. Enligt Hitler skulle Sovjetunionen besegras och erövras med blixtkrig på åtta till tio veckor. Kriget på andra världskrigets östfront hade startat, ett krig som skulle bli det blodigaste och mest intensiva som någonsin utkämpats mellan två stater. De sovjetiska försvararna togs med överraskning och led stora förluster under sommaren och hösten. Till Hitlers och tyska arméledningens förvåning kollapsade emellertid inte röda armen, istället hårdnade motståndet efterhand.

Operation Tyfon
Den tyska strategiska offensiven, som heter Operation Tyfon, var planerat att genomföra två kniptångs offensiv, en norr om Moskva mot Kalininfronten, och en annan söder om Moskva Oblast mot västfronten söder om Tula. Den tänkta slutoffensiven mot Moskva inleddes 2 oktober under ledning av fältmarskalk Fedor von Bock. Drygt en vecka senare tog Georgij Zjukov över ansvaret för försvaret av huvudstaden. Sovjetunionens ledare Josef Stalin beordrade att staden skulle försvaras till siste man och stannade faktiskt själv kvar, trots att staden utsattes för intensiva flyganfall oktober-november. Att landets högsta politiska ledning trots allt stannade kvar i huvudstaden bidrog till att stärka försvarsviljan hos såväl stadens försvarare som civil befolkningen.

Slaget om Moskva kan indelas i tre avsnitt. Försvarsstriderna i oktober – november 1941 när den sovjetiska armen, under mycket hårda strider, tvingade fascisterna att övergå till försvar. Den sovjetiska motoffensiven nära Moskva under december 1941 som tvingade fascisterna att retirera från Moskvas närhet. Slutligen, mellan januari och april 1942, den sovjetiska offensiven i riktningen från Moskva som besegrade 38 nazistiska divisioner vilka tvingades på flykt.

De så kallade ”undermänniskorna” höll på att förinta elitstyrkorna i den tyska armen. Det enda som återstod var reträtt, ibland i panik.

Förödande nederlag
Tyskarna var tvungen att snabbt dra sig tillbaks mellan 100 och 250 kilometer. Så slutade nazisternas försök att erövra Moskva. För den nazistiska armégruppen Center var nederlaget förödande.
Med nederlaget utanför Moskva blev tanken på blixtkriget mot sovjetunionen för alltid begravt. Det tyska nederlaget vid Moskva var den första etappen i vändningen i andra världskriget. Den sovjetiska segern utanför Moskva hade en avgörande betydelsen. Den visade världen att det gick att besegra Nazityskland, den tyska armen var inte oövervinnelig. Folken i de naziockuperade länderna fick äntligen nytt hopp om befrielse, vilket förstärkte motståndskampen och den antinazistiska koalitionen i världen. Hela den antifascistiska världen hyllade den sovjetiska armen.

För att höja moralen hos både den civila befolkningen och den Röda Armen beordrade Stalin en traditionell militär parad den 7 November på det Röda torget. Röda Armens soldater marscherade stolt genom Kreml och sedan direkt mot fronten för att möta fienden. Denna parad hade en enorm symbolisk betydelse då den visade att Sovjetunionen fortsatte sin kamp för moderlandet oavsett vilket pris man fick betala. Paraden blev senare en årlig tradition.

Här följer Josef Stalins tal på Röda torget:

Kamrater, Röda arméns soldater och Röda flottans sjömän , befälhavare och politiska instruktörer, arbetare, kolchozjordbrukare, den arbetande intelligentian, bröder och systrar bakom fronten som tillfälligt hamnat under de tyska banditernas ok, våra ärofulla partisaner, kvinnor och män, som saboterar de tyska inkräktarnas eftertrupper!

På uppdrag av sovjetregeringen och vårt bolsjevikpartiet hälsar jag er och gratulerar på den 24: e årsdagen av den stora socialistiska Oktoberrevolutionen.

Kamrater! Det är under svåra förhållanden vi idag måste fira Oktoberrevolutionens 24-årsdag. De tyska banditernas förrädiska angrepp och det krig som påtvingats oss utgör ett hot mot vårt land. Vi har tillfälligt förlorat ett antal områden och fienden har dykt upp vid portarna till Leningrad och Moskva. Fienden räknade med att vår armé skulle skingras redan efter det första slaget och vårt land falla på knä. Men fienden misstog sig grymt. Trots tillfälliga motgångar slår vår armé och vår flotta heroiskt tillbaka fiendens angrepp längs hela fronten och förorsakar honom svåra förluster, Vårt land, hela vårt land, har organiserat sig i ett enat läger för att tillsammans med vår armé och vår flotta kunna krossa de tyska inkräktarna.

Det fanns dagar då vårt land var i en ännu värre situation. Minns 1918, när vi firade första årsdagen av oktoberrevolutionen. Tre fjärdedelar av vårt land var då i händerna på utländska interventionister. Vi hade tillfälligt förlorat Ukraina, Kaukasus, Centralasien, Ural, Sibirien och Fjärran Östern. Vi hade inga allierade, ingen Röda armé - vi hade just börjat att skapa den, vi hade brist på bröd, vapen och kläder. 14 stater ansatte då vårt land. Men vi lät oss inte nedslås, tappade inte modet. I brinnande krig organiserade vi Röda armén och satte vårt land på krigsfot. Den stora Lenins anda inspirerade oss då till krig mot interventionisterna. Och vad hände? Vi besegrade interventionisterna, återtog alla de förlorade territorierna och vann segern.

Nu är situationen i vårt land mycket bättre än för 23 år sedan. Vårt land är många gånger rikare nu såväl beträffande industri, livsmedel som råvaror än vi var för 23 år sedan. Nu har vi allierade som håller en gemensam front med oss mot de tyska inkräktarna. Vi har nu sympatier och stöd från alla folk i Europa som har fallit under hitlertyranniets ok. Vi har nu en utmärkt armé och en utmärkt flotta som försvarar vårt fosterlands frihet och oberoende. Vi har ingen allvarlig brist på vare  sig livsmedel, vapen eller uniformer. Hela vårt land, alla folk i vårt land stöttar vår armé och flotta och hjälper dem att krossa de invaderande horderna av tyska fascister. Våra mänskliga reserver är outtömliga. Den store Lenins anda och hans segerrika banér inspirerar oss nu till det fosterländska kriget på samma sätt som för 23 år sedan.

Kan man verkligen tvivla på att vi kan och måste besegra de tyska ockupanterna?

Fienden är inte så stark som den framställs av en del uppskrämda intellektuella. Djävulen är inte så hemsk som man utmålar honom (ryskt ordspråk, Ö.a.). Vem kan förneka att vår röda armé upprepade gånger har tvingat den omskrutna tyska armén att fly i panik? Om man inte dömer av de tyska propagandisternas storordiga påståenden, utan på Tysklands verkliga situation, är det lätt att förstå att de tyska fascistiska inkräktarna står inför en katastrof. I Tyskland härskar nu svält och fattigdom, på fyra månaders krig har Tyskland förlorat fyra och en halv miljon soldater. Tyskland blöder, dess arbetskraftsreserver sinar, en anda av indignation håller på att gripa inte bara de europeiska folk, som har fallit under tyska inkräktarnas ok, utan också att det tyska folket, som inte ser något slut på kriget. De tyska angripare spänner sina sista krafter. Det råder inget tvivel om att Tyskland inte klarar en sådan anspänning länge till. Några månader, ytterligare ett halvår, kanske ett år - och Hitlers Tyskland kommer att brista under tyngden av sina brott.

Kamrater, Röda arméns soldater och Röda flottans sjömän, befälhavare och politiska instruktörer, kvinnor och män i partisanförbanden! Hela världen ser på er som en kraft som kan förgöra de tyska inkräktarnas plundrande horder. De förslavade folken i Europa, som råkat under de tyska ockupanternas ok, ser er som sina befriare. En storslagen befrielsemission har fallit på er lott. Var värdiga denna mission! Det krig ni för är ett befrielsekrig, ett rättfärdigt krig. Låt er i detta krig inspireras av våra stora förfäders hjältemodiga förebilder - Alexander Nevskij, Dmitrij Donskoj, Kuzma Minin, Dimitry Pozjarskij, Aleksandr Suvorov och Michail Kutuzov! Måtte den store Lenins segerrika fana bringa er ära!

Framåt mot de de tyska inkräktarnas fullständiga nederlag!

Död åt de tyska ockupanterna!

Leve vårt ärorika fosterland, dess frihet och oberoende!

Under Lenins baner - framåt, till seger!

(övers. S.Lindgren)





                Bästa medlemmar

Nu när hösten är som vackrast ska vi
hedra försvaret av Moskva, som in-
träffade 1941 - en viktig händelse att 
uppmärksamma.
Läs på hemsidan http://www.svensk-ryska.se

Vi ska hålla till en trevlig lokal i 
Nockeby, här följer en beskrivning
av färdvägen som inte var så krånglig 
som jag först trodde. Jag var därute
idag och rekognoscerade.

Men ni tar er till Alviks T-banestation
för att därifrån ta Nockebybanan till
hållplatsen Nockebytorg, tar cirka 
10 minuter. Tåget avgår från Alvik
13.18 eller är ni snabba på foten kan 
ni ta ett som går 13.38 för att komma 
fram till 14.00. Det tar cirka 10 minuter
att gå ner till lokalen.

Vid Nockebytorg går man över spåren
och passerar Engströms (en coop-butik)
och håller till vänster ner på Nockeby-
vägen till des Djuravägen dyker upp
oooh då blir det att ta till höger och följa
den tills ni kommer till Grönviksvägen 
och då ser ni två vita flerfamiljshus fram-
för er, mellan husen finns en gångväg 
är markerad med marschaller.


VÄLKOMNA


PROGRAM


Vi inleder med att stå upp och
sjunga Sovjetunionens nationalsång (den
är idag Rysslands nationalsång men med
reviderad text).
         
Sen kommer Mario Sousa och håller ett före-
drag och visar bilder till detsamma.

PAUS
Kaffe eller te och bulla

Rysk musik:
Valery Dralov med sitt dragspel
Cirka 17.00 avslutar vi aftonen med en gemensam
måltid. Lokalen är tillgänglig till 21.00 så då kan vi 
mötas i samtal 

Kostnad: Fika och bröd 20 kr
Soppa, bröd och ost, enkel dryck 30 kr

Hälsar er
Barbro Kjelkerud




Inga kommentarer: