Hej! Här kommer Richard Turpins tal som han höll för Svensk-Ryska vänskapsföreningen på Odenplan den 26 oktober. Med en varm och engagerande ton tog Richard upp viktiga frågor om vänskap, förståelse och samarbete. Hans ord är en påminnelse om att vänskap mellan folk alltid kan vara starkare än de krafter som vill splittra oss.
Den 24:e oktober pryddes SL:s bussar av svenska flaggan – gul och
blå likt EU:s stjärnkrans. Det är flaggdag.
Det är FN-dagen. En gång en viktig dag för Sverige.
Krig hade just rasat i Asien, Afrika, i Europa, på världshaven. Det är
inte säkert att röken ens skingrats när delegaterna från 51 länder
undertecknade ett dokument där man avsåg ”att rädda kommande
släktled undan krigets gissel”. I Nagasaki och Hiroshima pyrde ännu
glöden under askan. Ingen vet hur många miljoner människor som
upphörde att leva och drömma under åren kriget vanartade släktet.
All erfarenhet, all övertygelse, allt hopp som lades ner i arbetet inför
FNs bildande är måhända en av de vackraste manifestationerna i
värdighet människan uppnått. Den värld som stod kvar efter
världsbranden skulle nu brandsäkras. Regler för umgänget mellan
folk och nationer skulle trygga en fredlig framtid. Diplomati,
förhandlingar och avtal skulle skapa den tillit som krävdes för att
försäkra mänskligheten liv i trygghet, rättvisa och fred. USA:s first
lady, Eleanor Roosevelt mycket aktiv i bildandet av FN, drömde om
en världsregering.
Det är lätt att föreställa sig att stämningen som rådde liknar den i den
kända fredsången ”I natt jag drömde… Så skrev man på ett konvolut,
och alla krig var slut.
Tiden innan kriget bröt ut hade föregåtts av bildandet av
krigsförberedande allianser. Och inte långt efter FN:s bildande
skedde samma sak. En av dessa allianser är ännu idag i högsta grad
aktivt och beklagligtvis numera med svenskt deltagande. Längtan
efter fred, ja, själva insikten att världsfredfred är en nödvändighet har
fått vägas mot helt andra intressen. FN har inte löst och kan inte lösa
motsättningar som är antagonistiska. Men FN har spelat en viktig roll
som en arena för samtal. Det borde det fortfarande kunna göra som
åtminstone ett minimum.
Dagens FN avspeglar de maktförhållanden som rådde 1945. Då stod
USA ensamt för 50% av världsproduktionen. Storbritannien,
Frankrike, Portugal och Belgien styrde sina kolonialvälden. Ännu idag
sker avkoloniseringen och först nu kan Frankrike äntligen ses
utkastat ur Afrika.
Dessa förhållanden måste givetvis avspeglas i FN om organisationen
ska behålla sin relevans. Världen förändras och det finns all anledning
att låta lungorna fyllas av den hoppets bris som BRICS – länderna
visar. De fullvärdiga medlemmarna i BRICS representerar idag 46% av
världens befolkning. Det är betydligt mer än vad det s.k. G7 kan sägas
göra. Denna organisation, som i stort kan kallas det kollektiva västs
inre cirkel står för 37 % av världens BNP. De andra länderna för 63%.
Ryssland verkar för att dessa förhållanden ska avspeglas i FN. Om
inte Afrikas länder och giganter som Indien och Brasilien får
inflytande i kraft av befolkning och ekonomisk tyngd är FN överspelat
och andra forum för fred, tillit och diplomati kommer att uppstå.
Med BRICS och dess möte i Kazan som ju ännu pågår tror många att
det redan har uppstått eller är i begynnelsen av sitt vardande.
Från det globala syd syd är intresset för BRICS av naturliga skäl
överväldigande – mötet i Kazan bär ett löfte om att avsluta den
process av antikolonialism och nationernas befrielse som
manifesterades 1955 i Bandung-konferensen i Indonesien.
I Kazan ekar lydelserna från Bandung: Respekt för varandras
suveränitet, nonaggression, icke inblandning i andras inre
angelägenheter, staters jämlikhet, alla rasers jämlikhet, inga
militärallianser med stormakterna samt respekt för de mänskliga
rättigheterna.
Om blåsten känns bister här i Norden så blicka åt ost, sydost,
sydväst!
Låt oss värmas och inspireras av det som i detta nu formeras och vars
kurs tycks vara uttagen mot en mycket rimligare och rättvisare värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar