Sök:

onsdag 10 augusti 2016

Rysskräcken - Nej tack

Min första livs levande ryss träffade jag i Paris när jag var 25. Det var i början av 1970-talet. Han hette Boris och var utbyteslärare på ett gymnasium. Det var också min tyska studiekamrat som jag var på besök hos. Boris skulle komma förbi efter skolan på en kopp té. Så nervös jag var inför detta möte med en ryss! Tysklands skuld till hela andra världskriget vilade på mina axlar. Dessutom var det Brezjnev-tiden, kalla kriget, några år efter Praginvasionen… Allt jag minns från träffen var att Boris bredde ut sig om den ryska litteraturen och själen, egentligen mycket lik den tyska, enligt honom. Inga hatkänslor, ingen revanschism! Vi måste lära känna varandra, mötas gick budskapet ut på. Det var för drygt 40 år sedan.

Handelsavtal främjar kontakter men bryter inte ner människornas rädslor och misstankar. 1957 bildades den Europeiska Gemenskapen (EG) med Frankrike, Tyskland, Italien, Benelux. När vi bilade genom Frankrike sommaren innan och sökte övernattningsställen beskylldes vi flera gånger som ”boches”: Ingen sovplats för tyskar, hotellet är upptaget.

Förhållandena ändrade sig. Mellan 1964 till 1966 var jag tre gånger i Frankrike på en 10-dagars kurs Lär känna Frankrike (Connaissance de la France). Engagerade franska ledare hade hand om oss drygt 20 unga människor från båda länder. Vi skulle bekanta oss med trakten genom att umgås med varandra var målet. Dessa kurser organiserades runtom i Frankrike och Tyskland, finansierade av två statliga institutioner för ungdomsutbyte, Deutsch-französisches Jugendwerk (DFJW) respektive Office Franco-Allemand pour la Jeunesse (OFAJ). Institutionerna bildades efter att Frankrike och Tyskland hade slutat sitt vänskapsavtal samma år 1963. På förmiddagarna fick vi uppgifter som till exempel att gå ut i små grupper och intervjua folk. Utrustade med en liten bandspelare samt block och penna som redskap. Långt ifrån alla var språkkunniga! Det gällde att vara påhittig och orädd! På eftermiddagen gjordes det utvärderingar och utflykter till jordbrukare, fabriker eller sevärdheter. Sedan dansade vi halva natten, allt från foxtrott, bougie woogie och bourrée. DFJW och OFAJ finns ännu. På en bild från 50-årsjubileet syns ungdomar i t-shirt: ”komma ihåg, fira, gestalta framtiden” (Sich erinnern, Feiern, Zukunft gestalten/Se souvenir, Fêter, Construire l’avenir) står på ryggen.

Varför kan inte svenska och ryska ungdomar träffas? Det måste vara möjligt att gå förbi vissa politiskt ansvarigas rysskräck!

I mars i år bildades svensk-ryska vänskapsföreningen. Sedan tidigare har 25 ryska städer en vänort i Sverige, enligt föreningens hemsida. Vänortsrelationer är sköra, engagerade personer behövs som håller dem vid liv. I Sverige har SIDAs Internationella Centrum för Lokal Demokrati (ICLD) vaknat, Sveriges kommuner och landsting är huvudman: Ekonomiskt stöd för samverkansprojekt med Ryssland kan sökas. – Intresset för programmet har varit stort, både svenska och ryska tjänstemän är nostalgiska över tidigare samarbeten mellan länderna, meddelar ICLDs medarbetare.                 

Rysskräcken – nej tack! Läs till exempel Svetlana Aleksijevitj De sista vittnena för att förstå bättre.               
Sanni Gerstenberg

Inga kommentarer: