Foto: Public domain / Fortepan via Wikimedia Commons
🎭 När teatern blev diplomati – en resa till Moskva 1965
Det här är inte bara en arkivfilm. Det är ett tidsdokument – ett ögonblick där världspolitiken tog plats bakom kulisserna. Året är 1965 och Storbritanniens National Theatre, med självaste Sir Laurence Olivier i spetsen, reser till Moskva mitt under kalla kriget. Med sig har de Shakespeare, Savile Row-kostymer – och något slags uppdrag, halvvägs mellan kultur och politik.
Turnén var historisk, javisst, men det som gör den riktigt intressant är vad som sipprar fram mellan raderna. Skådespelarna skulle inte bara spela teater, de skulle visa upp Storbritannien – dess elegans, värderingar, ”finaste ansikten”. Som om en Othello i Kreml kunde jämna ut ideologiska klyftor.
Vi får följa deras resa genom ett Moskva som visas med både nyfikenhet och en viss överlägsenhet. Rymdfärder – imponerande! Men varför använder de fortfarande abakus? Telefoner – visst, men inga kataloger? Det är nästan som om berättarrösten hela tiden viskar: ”de har kommit långt… men ändå inte riktigt ikapp oss.” Det där subtila filtret – en slags klädsam arrogans – som väst ofta bar när man tittade österut.
Men mitt i allt detta: ögonblick av äkta kontakt. En blick, ett skratt, ett försök att köpa en bulle utan gemensamt språk. Och på scenen – applåder som ekar genom Kremls salar, som om något faktiskt landade där mellan länder och världsbilder.
🎬 Se den här filmjuvelen från British Pathé – och ta en resa till ett ögonblick där teatern försökte göra det diplomatin sällan klarar. Och där väst, redan då, tittade på Ryssland med samma blick som idag – fascinerad, skeptisk och alltid lite övertygad om sin egen överlägsenhet.
