Rapport från Tobias Ljungvall
I somras fick Svensk-ryska vänskapsföreningen en inbjudan att delta i World Public Assembly i Moskva, 20-21 september. Roligt nog för mig var det jag som fick åka. Själva resan dit och tillbaka var visserligen ingen njutning med omständligt flygande via Istanbul och en missad anslutning och förlorad nattsömn på återvägen. Detta på grund av våra sanktioner som gör det omöjligt att flyga direkt samt på grund av en ukrainsk drönarattack mot Moskva. Nå, värre saker man man uppleva. Och själva konferensen var en intressant upplevelse liksom förstås att få besöka Moskva, vilket för mig var många år sedan sist.
Konferensen har en ganska kort, nioårig, historia. Den startade som de eurasiska folkens möte, förra året utvidgades den till att heta de eurasiska och afrikanska folkens möte, och i år hette den alltså för första gången världens folks möte. Detta är ett av flera uttryck för hur Ryssland anser sig gå i bräschen för den nya multipolära världen, som ersätter Västs hegemoniska så kallade regelbaserade världsordning. Att några tusen deltagare faktiskt anslöt till konferensen (låt vara med resa och logi betald av arrangörerna) visar kanske också att Globala syd lutar över åt den ryska sidan. Såvitt jag kunde se var större delen av världen ganska väl representerad. Exempelvis delade jag själv taxi från flygplatsen med en man som var ordförande i styrelsen för universitetet i Amman och viceordförande i Jordaniens olympiska kommitté. Väst var som ni kanske anat mer blygsamt företrätt, särskilt Skandinavien.
"A new world of conscious unity" var konferensens ledord. Ska man våga sig på att sammanfatta vad det betyder så antar jag att det är en modernisering av det sovjetiska begreppet "folkens vänskap", "druzjba narodov". Det var mycket tal om jämlika nationer, ömsesidig nyfikenhet men respekt för skillnader, samt kulturellt samarbete och inte minst fred. Allt var påkostat och professionellt och inramades av ett ambitiöst konsertarrangemang med etniska förtecken. Politiskt var det hela kanske litet mer nedtonat än vad man kunnat förvänta sig.
Själv höll jag ett kort presentation om bland annat Svensk-ryska vänskapsföreningen vid ett mindre delarrangemang om "public diplomacy", folkdiplomati. Det var ett i en mycket lång rad anföranden. Kort kan sägas om dessa att Vietnamn, Bangladesh och Sri Lanka gjorde sympatiska intryck på mig och att det i Tyskland finns en paraplyorganisation för invandrar- och vänskapsföreningar som har lyckats navigera cancelleringshysterin förvånansvärt väl. De hade till och med fortfarande offentligt stöd på kommunal nivå. Priset för detta var dock att de i mars 2022 hade "fördömt kriget" och därför inte längre bjöds till ryska ambassadens evenemang. Men hit till Moskva hade de alltså kunnat komma.
Detta delevenamang organiserades av Ryska föreningen för internationellt samarbete, på ryska förkortat RAMS, vars avdelning i Sankt Petersburg också stod bakom inbjudan till Svensk-ryska vänskapsföreningen. De var mycket trevliga människor och välkomnar helt säkert fortsatta kontakter med föreningen.
Något kanske jag även ska säga om mina egna intryck av Moskva, där jag faktiskt inte varit sedan 90- och början av 00-talet. Sedan dess verkar mycket ha skett. Trafiken i centrum var strid och bilarna såg nya ut. De flesta bussar jag såg var elbussar och precis som här fanns det elsparkcyklar och matbud på elmopeder, samt en och annan välfriserad hipster. Alldeles borta var dock inte den "vilda östern"-känsla man kunde få på 90-talet, med ett gäng tuffa killar i hotellrestaurangen och utrycknings- och tjänstefordon från fler polismyndigheter än vi är vana vid att se. För att inte tala om svarta bilar med påslagna blåljus ute i oklara ärenden. Enligt en populär föreställning är det vanliga höga tjänstemän som missbrukar sin rätt att använda blåljus. På det hela taget var framåtskridandet dock uppenbart. En kirgizisk taxichaufför intygade att även villkoren för migrantarbetare är mycket bättre nu än för bara tio år sedan.
Nästa års World Public Assembly ska enligt arrangörerna hållas i Wien, vilket låter litet väl fantastiskt. Vi får se om de lyckas med det.
Tobias Ljungvall
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar