Krisberedskap handlar om så mycket mer

1,2 miljoner deltog i firandet av Segerdagen i S:t Petersburg.

Tomas Bresky, frilansjournalist, var i S:t Petersburg på Segerdagen. Läs hans reflektioner!
Efter en lång tågresa från Sankt Petersburg genom Finland till Luleå möts jag av en glädjande rubrik i lördagens tidning: Lär känna grannarna innan krisen kommer.
Precis så tänkte jag under en veckas vistelse i den gamla, vackra ryska staden, lär känna din granne. När jag sedan läste texten i tidningen sjönk humöret. Visst kan det vara bra att lära känna sin närmaste granne i huset, som en föreläsande expert predikade. Tillsammans med en kollega reser han runt i landet och talar om ”prepping”, ett begrepp som står för förberedelse inför en kris eller ett krig. ”Det är obehagligt att tänka i termer om krig, terrorattentat och pandemier. Det är skitjobbigt, men vi kan faktiskt göra något för att förbereda oss.” Så löd budskapet.

Min tanke vid läsningen blev; borde vi inte rikta in vår ”prepping” på att förhindra att krisen eller kriget startar? Borde vi inte öka kontakten med våra grannar; mötas, bjuda in varandra, samtala. I stället gör de tongivande svenska politikerna tvärtom. Talar ständigt om vikten av att stärka försvaret, fler attackflygplan, fler krigsfartyg, nya armébrigader.

I förra veckan sprack försvarsberedningen, där alla riksdagspartier ingår. I radio, tv och tidningar talade de fyra borgerliga partiernas representanter med stora bokstäver hur sossarna svikit målet att anslagen till försvaret ska stiga från dagens 54 miljarder kronor om året till 84 miljarder 2025. Så startade en för allmänheten obegriplig diskussion om miljarder hit eller dit och vad pengarna skulle räcka till.

Inte ett ord om en motsatt hållning. I stället för det ständiga tjatet om Natoanslutning, kan vi fortsätta vår egen alliansfria väg. Vi kan trycka på EU och FN att samordna alla resurser mot den pågående upprustningen. Sverige kan börja med att skriva på FN-konventionen om ett totalförbud mot kärnvapen.

Den 9 maj i Sankt Petersburg startade den traditionella uppvisningen av kanoner och tanks tidigt på morgonen och fick sitt utrymme i tv:s nyhetssändningar.

Klockan tre på eftermiddagen startade den mänskliga manifestationen för fred. Mängder av tv-kameror filmade. 1,2 miljoner deltog i paraden som dominerades av människor som bar på porträtt av anhöriga som dött i andra världskriget. Och budskapet var klart: Aldrig mera krig.

Det kallar jag prepping.


Thomas Bresky
Artikeln har varit publicerad i NSD.