Här kommer Lars Drakes tal från den 26/10

Dagens krig i Europa

I torsdags var det FN-dag. Det bör uppmärksammas och firas. FN har gjort betydande insatser sedan organisationen bildades. Vetorätten gör dock att konflikter mellan de fem stormakterna inte kan lösas i Säkerhetsrådet. Frankrike och Storbritannien har permanenta platser i Säkerhetsrådet, men Indien med 1,4 miljarder invånare har ingen sådan position. Medlemsländerna har givit för lite resurser i förhållande till behoven. Trots det gör FN nytta och bör ges fortsatt stöd. Om inte annat är det ett forum för dialog mellan länder.

En av de frågor som diskuteras livligt i Sverige idag är kriget som pågår i Ukraina och Ryssland. FN:s generalförsamling fördömde Rysslands inmarsch den 24 februari 2022. Huvuddelen av världens länder har därefter inte deltagit i insatser mot Ryssland. Konflikten mellan Öst och Väst som skärptes 2022 startade långt tidigare. För att förstå vad som pågår måste vi gå tillbaka till kalla krigets slut. Sovjetunionen upplöstes och grunden för kalla kriget och Natos existens försvann. Signalerna från den ryska sidan var en strävan efter samarbete mellan Öst och Väst. Reaktionen i USA var: hurra vi vann, nu kan vi göra som vi vill utan motstånd.

Ledare för fyra viktiga Natoländer lovade att inte expandera Nato öster om Tyskland. Det löftet bröts några år senare. Det påstås ofta att det inte finns något hot mot Ryssland från Nato. USA har placerat långdistansmissiler i Polen och Rumänien och om Ukraina blir medlem skulle det nog snart finnas långdistansmissiler även i det landet - som på några minuter skulle kunna träffa Moskva. USA är det land som i särklass anfallit flest andra länder efter andra världskriget. Varför är det på något sätt konstigt om Ryssland uppfattar ukrainskt medlemskap i Nato som ett allvarligt militärt hot?

2014 genomfördes en Väststödd statskupp i Kiev med hjälp av av beväpnade högerextrema grupper som ockuperade myndighetsbyggnader och parlament. Parlamentet avsatte den demokratiskt valde presidenten på ett sätt som i flera avseenden stred mot gällande konstitution. Det ledde till ett inbördeskrig i östra Ukraina. Minsk 2-avtalet som tillfälligt fick slut på striderna bröts av Kievsidan som återupptog beskjutningen av Donbass med många tusen dödsoffer. I slutet av 2021 presenterade Ryssland ett förslag till hur ömsesidig säkerhet i Europa skulle kunna uppnås och inbjöd USA och europeiska länder till förhandlingar. Inviten avfärdades hånfullt.

Den ryska insatsen den 24 februari 2022 beskrivs dagligen i svenska medier som oprovocerad och fullskalig. Den var allt annat än oprovocerad som jag just visat. Den var heller inte i närheten av fullskalig - en insats med runt 150 000 soldater mot Europas näst största land kan inte betraktas som fullskalig. I månadsskiftet mars-april 2022 fanns det ett preliminärt fredsavtal mellan Ryssland och Ukraina, men det blockerades av USA och Storbritannien som inte ville att kriget skulle avbrytas. Sen säger de i svenska medier att Ryssland inte vill förhandla om fred. Den fd chefen för CIA och försvarsministern, Leon Panetta, sa redan i slutet av mars 2022 att kriget var ett proxykrig för USA och det är idag en allmän uppfattning bland oberoende analytiker.

Trots att USA sedan andra världskriget anfallit fler länder än något annat land har det inte höjts röster bland ledande svenska politiker om att skicka vapen till anfallna länders beskydd, inte heller att införa sanktioner mot USA för dess krigande. Under de senaste tre åren har det skickats oerhörda mängder med vapen till Ukraina. Det har också införts sanktioner mot Ryssland - de mest omfattande sanktionerna i världshistorien. Hela den här processen har syftat till att försvaga Ryssland och den kan delvis förklaras av ett missförstånd. Makthavarna i Väst har trott att Ryssland är ett såväl ekonomiskt som militärt svagt land. Det var ju i flera avseenden sant under 1990-talet, men inte idag. Ryssland har beskrivits av många i USA som en bensinstation utklädd till ett land. Utvecklingen har visat att de hade fullständigt fel och priset för detta missförstånd i form av människoliv och förstörelse är oerhört högt. Sanktionerna mot Ryssland
Det finns en legal bas för införande av sanktioner i FN-stadgan, artiklarna 41 och 42. Det framgår att det handlar om att verka för internationell fred. Det finns däremot inget stöd i internationell lag som ger enskilda länder rätt att införa sanktioner mot andra länder. Trots det har USA och EU infört en lång rad sanktioner mot ett flertal länder - och i många fall har det inte ens med internationell fred att göra.
USA:s och/eller EU:s sanktioner har införts mot ett antal länder i Syd såsom Kuba, Venezuela, Dem Rep Korea, Irak, Iran, Afghanistan, Somalia och Kina. Det har handlat om att bestraffa länder som i ett eller annat avseende befinner sig i konflikt med Väst.
Sanktionerna som infördes mot Ryssland under och efter 2014 handlade mest om importrestriktioner. De ledde till satsning på differentiering av rysk ekonomi och ett fördjupat samarbete med Kina - det land som många ledande politiker i USA ser som sin värsta konkurrent.
Inte särskilt smart! Det är varken första eller sista gången insatser som USA och allierade beslutat om slår tillbaka med större kraft mot dem själva.
Sanktionerna som infördes av USA, EU, Storbritannien, m.fl. allierade mot Ryssland från 2022 och framåt är världshistoriens mest omfattande med över 16 000 enskilda delar.
De inkluderade:
Export, huvudsakligen för energi
Import, huvudsakligen högteknologiska produkter
Betalningssystemet SWIFT, vilket försvårade för ryska företag att få betalt för produkter som inte berördes av sanktioner
Individer, oligarker, företag, banker
Frysning - eller snarare stöld - av ekonomiska tillgångar som placerats i banker i EU
Hinder för ryska medborgare att resa till Västländer och förbud för flyg mellan EU och Ryssland

Det officiella syftet med sanktionerna har varit att knäcka den ryska ekonomin för att kraftigt försvåra finansiering av Rysslands militära insatser i Ukraina.
Förväntningarna om framgång, dvs stor negativ påverkan på rysk ekonomi, var minst sagt naiva. EU-kommissionens ordförande von der Leyen sa att sanktionerna skulle hindra Putin från att finansiera sin krigsmaskin. President Biden sa att rysk ekonomi kunde halveras. En talesperson för IMF förutsåg i mars 2022 att rysk ekonomi skulle gå in i en djup recession.
De västliga makthavarnas prognoser slog slint. Rysk ekonomi har utvecklats mycket bättre än de trodde … eller ville tro. Inget av de länder som drivit införande av sanktioner har haft en snabbare tillväxt än Ryssland under perioden 2022-2024.
Det ska inte förnekas att det blivit en rad negativa effekter av sanktionerna. Många individer och företag har drabbats. Kostnader för anpassningar och insatser för att kringgå sanktionerna är betydande. Systemet har dock lyckats övervinna svårigheterna.

Det har även blivit flera betydande icke avsedda effekter. Priserna på framför allt energi och livsmedel har stigit vilket medfört allvarliga problem för energiberoende länder och företag. Särskilt tysk industri har drabbats. De ökade livsmedelspriserna har medfört att människor som levt i djup fattigdom drabbats av svält. Flertalet människor i världen har drabbats av inflation.
Ett antal utrikesministrar i de nordiska och baltiska länderna, Polen och Nederländerna undertecknade nyligen en artikel som deklarerade att sanktionerna mot Ryssland varit effektiva. Ett centralt argument var att betydande skada uppstått i rysk ekonomi.
Om en politik ska utvärderas då ska det göras i relation till det uttalade eller reella syftet. Sanktionerna har inte lyckats försvaga rysk ekonomi så att landet tvingats avbryta sina militära insatser i Ukraina. Därmed har sanktionspolitiken misslyckats! I diskussionerna om Västs politik mot Ryssland har det även ofta påståtts att Ryssland blivit internationellt isolerat. Det motsatta gäller. Endast en liten minoritet av världens länder deltar i sanktionerna eller skickar vapen. De flesta länder har goda relationer med Ryssland. Under BRICS-mötet i Kazan nu i veckan deltog länder med sammanlagt över tre miljarder människor och en stor del av världens ekonomiska kapacitet. President Putin bemöttes som en av världens främsta ledare.

Det är uppenbart att Ryssland inte är isolerat! Väst är på nedgång - inte BRICS+!