Slaget vid Poltava var ett fältslag som utkämpades vid staden Poltava den 28 juni 1709 (enligt den svenska kalendern; 27 juni enligt den julianska och 8 juli enligt den gregorianska). Det var den största och mest avgörande drabbningen under stora nordiska kriget mellan 1700 och 1721, och stod mellan en svensk armé under befäl av fältmarskalk Carl Gustaf Rehnskiöld och en rysk armé under befäl av tsar Peter I. Ryska och svenska monarker deltog direkt i slaget.
Slaget vid Poltava blev den karolinska arméns största nederlag. Minst 8 000 soldater stupade på den svenska sidan. Karl XII och hans närmaste män lämnade slagfältet innan det totala nederlaget var ett faktum. Tillsammans med närmare 1 500 svenskar korsade kungen floden Dnepr, vartefter de begav sig till det Osmanska riket som var fientligt inställt till Ryssland. Även kosackhetmanen Ivan Mazepa följde med Karl XII. Den svenska kungen och hans följe fick sedan asyl av sultanen Ahmed III, vilken lät svenskarna bosätta sig i den obetydliga staden Bender (i nuvarande Moldavien). Där levde Karl XII fram till 1714 då han skyndsamt återvände till Sverige.
Värre blev det för alla de svenska soldater och officerare som inte lyckades fly utan blev kvar i området kring Poltava. Den 1 juli 1709 kapitulerade den resterande delen av den svenska armén under ledning av generalen Adam Ludwig Lewenhaupt. Han dog senare - precis som det stora flertalet av de tusentals tillfångatagna svenskarna - i rysk fångenskap.
Mer information om Slaget vid Poltava kan läsas på länken https://poltava.tass.com/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar